Författare: andrechristopher

Slutreflektion Karvsnitt – Fördjupande projektarbete.

I slöjd lär sig eleverna bland annat risktagande, visuell föreställningsförmåga och tålamod. Den här typen av förmågor, mer än praktiska färdigheter, utgör den verkliga nyttan med slöjdämnet. Lars Lindström, Krut (2008)

Det som skrevs ovan är ett citat skrivet av Lars Lindström och det summerar mitt projekt ganska bra. Karvsnitt är en gammal teknik som tagit mig genom hela mitt känsloregister. Irritation och frustration blandat med ett märklig lugn var dem vanligast återkommande känslorna under detta projekt. Om man som jag, inte har fått uppleva detta under en och samma sekund är detta hantverk verkligen att rekommendera.

Denna fördjupning har innefattat otrolig många timmar med karvsnittskniven och snedlöparna i högerhanden och datorn med Youtube-klipp framför mig. Jag gick in i detta med noll förkunskaper med endast en tanke om att jag alltid velat testa på karvsnitt. Några månader senare kom jag ut med vad jag kan tycka är mer fördjupade kunskaper. Mycket mer för mig åtminstone samtidigt som jag känner att jag bara hunnit snudda vid allt vad detta hantverk innebär. Under detta fördjupningsarbete använde mig endast av Youtube, detta då jag finner det mycket enklare att suga åt sig tips och idé när dem berättas i form av film. Man får på så sätt t.ex. se hur och på vilket sätt ett snitt ska göras för önskat resultat eller vilket grepp som är lättast att använda för vissa verktyg, något jag inte känner att man får i litterära texter.

 Att utöva karvsnitt är något jag verkligen tyckt om. Att skapa mönster med sylvassa verktyg och att få fram ett uttryck och känsla på allt ifrån köksredskap till möbler är ett fantastiskt sätt att få nytt liv i sina saker. Det är definitivt ett hantverk jag kommer att fortsätta med i framtida slöjdande.  ”Lära för livet” (Borg, 2008) är tre ord som passar otroligt bra in på vad jag sysslat med dem senaste månaderna. Detta har varit en hantverksteknik jag kommer ta med mig genom hela livet.

Innan jag började mitt fördjupningsarbete så hade jag ägnat mycket av mina fria timmar med att tälja, ett hantverk som också det innefattar skärande verktyg, stadig hand och viss noggrannhet, men att hålla på med karvsnitt var något helt annat. Noggrannheten, de vassa verktygen och den stadiga handen är a och o inom denna teknik. Jag märkte snabbt att koncentrationen hela tiden var tvungen att vara på topp, för så fort man slappnade av lite för mycket så råkade man avverka material som man tänkt skulle få vara kvar.

De tekniker jag lagt fokus på är, ett, två och tre-sidsnitt. Roliga och relativt simpla tekniker som på ett enkelt sett kan läras ut till och utövas av elever i skolslöjden. Ju mer jag arbetade och ju längre jag kom i min fördjupning desto mer insåg jag att det var mina tre-sidsnitt jag ville fokusera på och förfina. För att uppnå perfektion i detta hantverk krävs förutom tio-tusentals timmar och år av utövande också väldigt vassa verktyg som jag tidigare nämnt. Så fort verktygen blev slöa så blev resultatet lika slött. Man fick ”fnasiga” ytor där fibrerna stack ut, speciellt där kniven skurit av fibrerna.

Denna fördjupning har verkligen uppfyllt de förväntningar och mål jag hade innan allt började. Jag känner att jag kommer ut ur detta rik på karvsnittskunskaper men också en känsla av hunger, att jag vill lära mig mer och bara vill utvecklas och förfina min teknik. Att fördjupa mina kunskaper inom verktygslära men också hur jag på bästa sett tar hand om verktygen och håller dem skärpta för bästa möjliga resultat är något jag känner att jag vill utvecklas i. Jag tänkte innan att detta var ett hantverk som var ”mobilt”, att det var något jag kunde ta med mig överallt, vilket jag också fick bekräftat. Nu har jag alltså utökat min lilla verktygsrulle med knivar till två rullar med knivar och små bildhuggarjärn.  

Såhär i efterhand när jag tänker på min fördjupningsprocess och om detta är något jag själv skulle kunna lära ut så känner jag att med tiden och mer övning från min sida är det här med karvsnitt verkligen något jag skulle vilja ta med mig till eleverna då det på ett snyggt sätt kan kopplas ihop med det som står i lgr11 om att eleverna ska ”tolka slöjdföremåls estetiska och kulturella uttryck” (Skolverket, 2019). Eleverna ska dessutom enligt kunskapskraven i slöjd kunna ”Hantera handverktyg och redskap på ett säkert och ändamålsenligt sätt” (Skolverket, 2019).

Bloggen vi arbetat med under denna termin har kommit lite i skymundan för egen del men den har varit ett fint sätt att följa talangfulla kurskamrater, som genom de tre senaste åren inspirerat en i ens egna arbete. Nu avslutas denna utbildning och fördjupning, men det är också nu min fortsatta egna fördjupning fortsätter. En utbildning som förhoppningsvis följer med mig livet ut.

Referenslista:

Borg, K & Lindström, L red. (2008) Slöjda för livet. Om pedagogisk slöjd. Lärarförbundets förlag, Kristinestads boktryckeri AB 2008

Skolverket (2019). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011: reviderad 2019.(Sjätte upplagan). [Stockholm]: Skolverket. Krut, Lars Lindström, Kritisk utbildningstidskrift, (Nr 1/2-2008)

Innan min slutreflektion måste jag ju skriva några rader här på bloggen. Jag har följt alla andras projekt men inte uppdaterat er om mitt. Bättre sent än aldrig kanske men ibland är det även svårt för cirkusartister att jonglera alla bollar samtidigt. Jag tänker att ni nu ska få se vad det blivit av alla de timmar jag suttit på kvällarna när resten av huset gått och lagt sig.

Som sagt, tiden bara rinner en ur händerna, men en sak jag insett under denna termin och fördjupning är att karvsnitt är något jag gärna har med mig resten av livet. Det är något man kan applicera på alla sina verk om man vill det och något som för mig varit väldigt rogivande trots mycket annat runt omkring. Fråga gärna om det är något ni vill veta, annars tar vi det på redovisningen. Ber ödmjukast om ursäkt för lite update på det jag gjort den senaste tiden.

Kram på er!

Ju mer jag testat mig fram desto mer har jag halkat in på att bara använda mig utav tresnitt. Denna metod kräver bara ett verktyg och det blir då extra viktigt att använda sig utav ett bryne för att alltid ha verktyget skarpt. Jag har den senaste tiden i min tystnad och frånvaro från bloggen kollat på diverse videos på youtube och testat mig fram med olika mönster och former men då endast med tresnitt/uddsnitt.

Den översta av bitarna på bilden ovan är från tidigare då jag inte hade börjat fokusera på tresnittstekniken men jag hade den med mig när bilden togs. Framöver kommer jag nog endast lägga in bilder på halvfärdiga projekt så att något kan sparas till slutgiltig redovisning.

Då man nu har påsklov och fullt upp med allt som ska hinnas göras på den ”lediga tiden” så passar jag på att skriva lite om dem olika verktygen jag använt mig utav de senaste veckorna. Det är inte jättemånga verktyg som behövts men jag tänkte nämna de jag själv använt mest, kanske dem enda som egentligen behövs. Ett mycket använt verktyg från min sida är snedlöparen, men likväl en getfot, skölp och ett så kallat sirjärn, som är en smalare skölp.

För er som inte har snidat så mycket så tänkte jag skriva en liten beskrivning om dessa verktyg.

Snedlöparen som jag nämnde först är ett bildhuggarjärn med fas på båda sidor, detta är definitivt det verktyg jag använt mest och då framförallt till mina tresnitt. Getfoten däremot har två raka, V formade eggar och den används mest vid skärning av konturer och olika mönsterdetaljer.

Skölpar används vid vanlig utskärning och är ett mycket vanligt verktyg. De finns i flera dimensioner och utföranden, bland annat i bredder från 0,75 till 25 mm. (mina max 10mm). Skålningen kan också variera från nästan rak till halvcirkelformad. Smala skölpar, de som jag själv använt mig mycket av kallas för sirjärn. Sirjärnen används för mycket smala snitt och spår.

Som utlovat, men med en viss försening pga ”domedagsplanering” (distansplanering) kommer här lite bilder på mina två andra provbitar som gjordes i samband med den första. På dessa bitar använde jag mig utav en snedlöpare, också kallas skråkniv. Jag har en mängd olika dimensioner men den jag använde mig utav här har en skäryta på ca 10mm. Detta verktyg ser mer ut som ett stämjärn i jämförelse med karvsnittskniven. Jag blev positivt överraskad när jag började arbeta med snedlöparen då man på ett mycket enkelt sätt bara kunde pressa ner bladet utan någon vidare kraft. Jag tycker också att snitten blir både jämnare och skarpare.

Som man kan se här så har dessa provbitar endast gått ut på att testa mig fram med lite olika verktyg. Jag har också utgått från en centrumpunkt på alla bitar för att lätt kunna få fram ett symmetriskt mönster. Anledningen till att endast halva biten är gjord är för att man enklare ska kunna se hur jag ritat ut mönster och utförande på samma bild. På provbit 1 blev snitten väldigt djupa, mest pga. att jag aldrig tidigare använt en karvsnittskniv. När jag på provbit 2 och 3, gick över på snedlöparen som jag tidigare använt så blev snitten mer exakta och inte alls lika djupa vilket både blev lättare och snyggare.

Nu i dagarna så här efter en massa Corona-planering som tagit mycket av min tid så hade jag tänkt påbörja en av dem bitar jag inte kommer kalla provbit. Jag kommer inte spara hälften av mönstret utan låta göra en bit där man kan se helheten.

Här kommer en länk till en Youtuber som heter Magister Slöjd. Dessa videos är väldigt nyttiga att kolla på för att få lite tips och grundkunskap om karvsnitt

Nu har jag äntligen kommit en liten bit på vägen i mitt arbete. Jag började förra Söndagen med att köpa en bit Lind på slöjddetaljer. Biten var 300x100x50, så det första jag gjorde var att såga upp denna bit till 9 stycken mindre kvadratiska bitar. Jag märkte upp dem första tre bitarna till ”Provbit 1,2 &3” för att strukturera upp arbetet lite.

Provbit 1

Till min första bit, Provbit 1 använde jag mig endast utav en karvsnittskniv från Pfeil som jag hade hemma. En karvsnittskniv är utformad så att eggen (den vassa sidan) är helt rak, och den böjda delen är ovansidan av kniven. Som en täljkniv….fast tvärt om…Det var också det enda verktyget jag hade tillgång till vid tillfället. Jag valde att skissa ut på papper först, sedan överförde jag det mönstret till min provbit. Tanken var att hålla det väldigt simpelt, att hålla mig till en och samma teknik. Tekniken jag valde här var ett de mest grundläggande när man hela tiden skär ut trianglar eller tresnitt som det egentligen kallas.

Det jag märkte ganska fort när jag började var att handen hela tiden var tvungen att skära i samma lutning, därför placerade jag kniven som en penna i handen, så att jag lätt kunde hålla mig till samma lutning genom hela processen.

Trots att Lind är otroligt lättarbetat så var det ändå rätt så ansträngande för handen att göra den skärande rörelsen, speciellt när man kapade fibrerna. När man å andra sidan skar längst fibrerna så räckte det nästan med att para pressa ner spetsen på bladet. Jag har som ni kan se på bilderna nedan valt att göra mina provbitar halvklara, så att man kan se hur jag ritat ut mönstret på överdelen och utförandet på underdelen.

Provbit 2 och 3 är redan klara men för att det inte ska bli för mycket text att läsa så sprider jag ut detta under några dagar framöver.

Mitt intresse för bildhuggeri och karvsnitt började egentligen för länge sedan, men att det utövades långt tillbaka i släkten var nyheter för mig. Jag började intressera mig riktigt för ungefär 2 år sen när jag fick ärva min gammelmormors gamla bildhuggarverktyg. Dem är små, och därför svåra att använda till större alster, men hon använde dem för att karva ut mönster på små brickor av päronträ. Sedan jag fick ta över dessa verktyg så har jag samtidigt öppnat ögonen för hur man på så många olika sätt kan få in karvsniderier i så många olika sammanhang. Man ser det på möbler, täljda skedar, tavelramar, småfigurer etc. Det är just detta min blogg kommer att handla om. Den är till er som är intresserade av att följa mitt arbete för att bli något säkrare på handen och på något sätt bemästra denna slöjdart som min gammelmormor en gång gjorde.